Godmorgon!

Om en timma åker jag med min kära Erika till Bollnäs för att kika runt lite. Ett par vantar behövs och kanske lite mer kläder;) Haha utbudet i Bollnäs är inte så stort men nått skoj kanske man hittar. Då får jag även äran att umgås med min kära vän och troligen blir det lunch eller en fika ute med en massa prat, det gillar vi;)

Kl 16 har jag kund men insåg att jag måste till Bollnäs igen ikväll för att testa overaller till Handbollen, det är ju ett måste! Jag har även anmält mig till ledarkursen inom handbollen men jag får dock inte med mig någon tror jag:/ Lite tråkigt att gå själv, plus att det börjar i Bollnäs 30 min efter att min träning med tjejerna i Arbrå har slutat. De två gånger jag har haft dem hittils har jag inte kommit ifrån till prick heller.

Jag och Erika var till Arbrå och Vallstaskolan igår för att sätta upp papper genom handbollen. Känslan av att gå in i sin gamla skola var helt underbar. Det luktade precis lika som när jag själv gick där, de hade målat om lite men annars var det sig likt. Någon som är konstigt är att jag ofta drömmer att jag kommer tillbaka till Arbråskolan och till mina gamla lärare. Jag hade en lärare där som hete Åsa som jag älskade så otroligt mycket och henne fick jag äran att träffa igår, så himla roligt!:) Men när jag tänker efter så är min känsla i drömmarna positiva när jag är i Arbråskolan, men varför? Delar av 8:an och 9:an var den värsta tiden i mitt liv, så varför ser jag tillbaka och längtar tillbaka till det stället? Men mycket av att jag mådde dåligt då har resulterat i att jag är de jag är idag. Jag blev så himla stark och ändrades otroligt mycket under den tiden. Att komma till Gävle gjorde inte saken bättre men det som blev bättre var att jag var tvungen att stärka mig ännu mer för att orka med och klara av tiden där. Idag är jag glad för att det blev så, för jag trivs med mig som person bättre nu och jag mår bättre. Vägen har vart lång men det var de värt, så jag ska nog tacka alla motgångar egentligen. Kanske fanns en mening med det?
Jaja idag mår jag bra och det som hände då har jag dragit ett streck över, vi var små och ostabila. Nu planerar jag och Erika att kanske dra ihop en klassfest, för det skulle vara så sjukt kul att träffa alla igen :)

Det ska göra mycket till innan jag hatar en person, först och främst måste den göra mig eller någon i min omgivning riktigt illa. Jag dömmer inte folk fören jag känner dem, och jag har lätt att förlåta dem och ge dem en andra(tredje, fjärde..) chans. Det finns många gånger jag ångrar att jag inte fick bättre kontakt med vissa personer från frisörklassen t ex. Men bara för att jag känner så innebär det inte att alla gillar mig eller känner samma sak. Och det är inget jag kan göra något åt, tur att alla jag nu umgås med vissa från klassen i högstadiet.

Hejsvejs!



Jag från Tina och Johans bröllop.