Kom nyss hem från Katrin, var där och myste lite:)
Känslan när jag är hos Danne och Katrin är obeskrivlig.
Jag känner omtyckt och jag mår så bra när jag är där.
Jag skulle kunna stanna där hur länge som helst.
Tack för allt familjen, ni betyder oerhört mycket.
Vad skulle jag göra utan er?

Så nu blir det till att plugga lite innan det är försent, har en hel del att göra:/
Reflektioner, religion, samhälle och Pia mm..

Jag trodde att det skulle bli bra, men jag tvivlar igen.
Jag känner mig bortglömd och bara ivägen på något sätt.
Allt bara försvinner.
Meningslöst, men..
jag är van.

Ensam är stark!

Puss och kram