Vad är det jag vill? Vad är det jag egentligen brinner för?
I lördags var jag på Saco mässan i Sthlm där det fanns en massa information och inspiration till framtiden.
Jag var ett stort frågetecken före denna mässa pga att jag inte vet vad jag vill. Är det frisör jag vill vara?
Är det de jag brinner för, älskar jag att jobba med hår och ser jag min framtid i de yrket?
Svaret är Nej!

När jag börjar fundera på mig själv och hur jag är som person och vad jag brinner för så kom jag fram till en sak.
Att hjälpa människor i alla åldrar är det jag brinner för! Att lyssna, att hälpa, att vägleda och stötta.
Det är min sak, det är det jag vill göra!

Jag vill hjälpa folk med deras inre, att få folk att inse att det finns bättre vägar eller att det kommer ljusare stunder.
Jag var på ett seminarium om socionom, vilket var väldigt intressant!
Tänk att kanske få jobba med ungdomar som håller på att hamna fel, att få dem att komma in på rätt spår i livet.
Eller kanske hjälpa föräldrar som har problem med att ta hand om sina egna barn.
Eller varför inte hjälpa handikappade som inte kan klara allt själv?
Det är där jag vill vara, att hjälpa folk som inte kan klara det på egen hand!

Varför ska jag då ta gesällen, varför trivs jag inte på frisör?
Jo för att det är inte det jag brinner för helt enkelt!

Det finns så mycket som jag kan jämför med.
Att stå och hålla på med docka, kanske med en uppsättning och mista lilla fel så tappar jag tålamodet. Jag släpper det och orkar inte hålla på med det längre. Jag går därifrån och vill aldrig mer tillbaka!
Jag pratar med en person som kanske är på väg fel men som inte inser det själv. Personen kan ge mig så många stopp om att jag inte kan övertala personen men jag ger mig inte. Jag tappar inte tålamodet för att jag vill, jag vill hjälpa personen!

Där har vi min anledning till varför jag känner att jag inte är på rätt ställe och varför jag inte orkar engagera mig i allt som har med frisör att göra. Jag tycker att det är roligt men på en hobby nivå, jag vill inte jobba med det men jag älskar att få arbeta med det ibland.

Frågan är bara vad jag ska göra?
Ska jag gå högskolan till socionom eller ska jag gå någon KY utbildning men aldrig bli riktig socionom?
Ska jag till Norge efter skolan att samla pengar och sedan resa innan jag börjar med att plugga?
Ska jag åka som au-pair eller vad ska jag göra? Det är nära till studenten och jag börjar få panik!
Ska jag gå högskola så är utbildningen på 3,5 år plus att jag ska komma in först!?

Bäst att ta mig en funderare på vad jag vill med min framtid!
Så nu mina kära vänner i min klass som läser detta kanske förstår varför jag är så omottiverad till allt.
Nu ska jag umgås med mina nära och kära medans jag är hemma, ska tillbaka till Gävle imorn igen.

Puss och Kram