AAAAAH!
Jag är van, jävligt van ska jag säga er men det känns jobbigt ändå. Att det alltid ska bli samma visa hela tiden, jag fattar det bara inte. Jag kan inte lita på någon, jag vet inte om jag kan försöka ge det en till chans. Jag är less, så jävla less på det här just nu. Jag vet att jag inte ska tänka som jag gör, men hur lätt är det att inte tänka så när det blir lika varje gång? Jag ska sluta hoppas, jag ska sluta tro att det finns något. För det slutar alltid på samma sätt. Hur fan ska det här gå, hur ska det gå när jag aldrig mer kommer våga hoppas? Jag har redan börjat byggt en mur och den kommer bli bara starkare och starkare. En isolering mot ER en isoloering som skyddar mig själv och mitt inre. Kan det bara inte finnas en förklaring till allt? Kan ingen bara komma och säga till mig varför det blir lika samma sak varje gång? Det verklar jävligt knepigt. eller hur? Varför ska jag aldrig få något bra, lite lycka och kanske få må bra. Nej då, mitt ungdomsliv ska gå ut på att må dåligt, kul!

En sak ska jag säga er och det är: GE ALDRIG NÅGON FALSKA FÖRHOPPNINGAR!
Jag är så jävla less på det, stå för fan upp för det ni känner.
Prata med den andra om ni känner på er att den är intresserad men inte ni.
Alla är vi olika och tänker olika, det kan bli så jävla mycket missförstånd.
Är ni osäker så är det bättre att prata än skita i det, ingen kan lösas om man inte pratar med varandra.
Alla är inte som mig men jag är säker på att många tänker som mig, iaf de som jag pratar med känner lika.

Kan inte folk bara börja bli mer öppen, jag är se less på det här. Berättar man inget kan man inget få veta!

HEJ DÅ!