Hej

Jag vet att det är rätt många eller ja i alla fall några stycken som läser min blogg.
Så därför tänker jag berätta en sak för er, eftersom jag antar att de flesta känner mig rätt väl.

Jag försöker vara tillgänglig för alla och jag kan inte säga nej. Jag lider av stress och snudd på utbrändhet, men det stoppar mig inte. Jag vill ställa upp för alla och jag vill att alla ska må bra. Jag tänker oftast på er i första hand och det har resulterat i hur jag mår nu. Jag har många vänner, och jag försöker att behandla alla lika för att ni betyder mycket för mig. Jag har dock inte tid till alla samtidigt vilket jag ibland blundar för. Jag vill inte inse att det är så, jag är en tidsoptimist och jag tror att jag hinner mer än vad jag gör.

Jag har ett minne som en guldfisk och jag vet att jag lovar att ringa upp eller vad det nu handlar om och det blir inte så snart. Jag är ledsen och det är inget jag gör med mening. Jag har så mycket igång så jag hinner inte med allt, jag är stressad och då flyger allt i huvudet bort. Jag mår dåligt över det och jag ska bättra mig, jag lovar. Måste bara komma på hur jag ska göra det.

När jag väl inte tänker på andra utan på mig själv blir det bara fel och då får jag skit över det. Det finns något som jag insett nu som jag ska ta tag i och det är: De som inte ger mig något tillbaka kan glömma att jag tänker ge er något.
Jag vägrar bli utnyttjad, vilket jag blivit ett antal gånger på olika sätt. Jag kan bara inte inse att vänner kan göra så, men jag har insett att denna värld är inte så ärlig som jag trodde. Det är bara en massa falskhet!

Förlåt för att jag inte kanske tänker från början och ändrar mig senare, men ibland tänker man inte klart. Jag behöver tänketid för att det ska bli bra. Jag kan inte göra några hastiga beslut, det blir bara fel då. Det var inte meningen att det skulle bli så här, men jag kände att det inte gick bara.

Min mamma har sagt så mycket klokt till mig vilket jag inte tyckte då, jag bara dumförklarade henne. Nu inser jag att hon har haft rätt från första början. Jag mår inte bra, drar bara på mig mer och mer som tyder på stress. Jag har inte den tiden som jag tror att jag har, jag har inte tid att vara tillgänglig till alla varje sekund. Jag har knappt tid att andas, jag tar nästan aldrig lugnt. Jag måste se till att ändra på mig nu innan det blir värre. Det är mycket som ni inte ser, jag döljer allt så gott jag kan.

Lina gav mig en givande pratstund då jag insåg en mass jag aldrig tänk på tidigare, hon våga erkänna min brister och fel. Vilket är mycket bra, får jag inget veta kan jag inget ändra. Felet jag gör för att jag vill vara alla till lags är att jag lovar en massa som jag inte alltid kan hålla. Detta kan vara mycket starkt ord för många och det kan såra, eller göra folk ledsna. Jag vill kunna hålla det jag lovar vilket det inte alltid finns tid för eller funkar av olika anledningar. Jag måste sluta lova en massa då jag vet att det inte finns tid. Hur mycket jag önskar att jag ska hinna med allt och kunna hålla allt jag lovar så kommer jag aldrig kunna det.

Det ni måste är att våga berätta för mig, jag kan inte komma på allt själv. Jag är inte heller någon tankeläsare så jag vet inte hur ni tänker. Jag kan bara rätta på fel jag vet om eller försöka bättra mig så gott jag kan. Det behöver inte alltid vara mitt fel heller. Det vi måste inse är att vi måste tänka ur den andres perspektiv och försöka förstå varandra. Våga vara ärlig!

Jag har lärt mig av mina fel men då måste jag få veta vad jag gör för fel med.
Alla har brister och fel det är bara att acceptera.
Jag är den jag är, vill ni inte ha det behöver ni inte stanna.
Man kan inte älska alla, men man kan acceptera alla för den dem är.

Det är inte bara mitt fel jämt, men jag tar år mig av allt hela tiden.
Vilket många vet och utnyttjar.

Det hugger i mig, det finns inga tårar kvar och jag är tom i huvudet.
Jag mår dåligt.

Jag behöver sova nu och kanske komma med något annat i nästa inlägg.
Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig eller nå.
Få inte för er en massa, jag vill bara berätta hur det ligger till.
Jag vill att ni ska förstå hur jag mår, tycker och tänker.

Jag kan inget annat göra än säga förlåt till er som jag sårat, gjort ledsen eller besviken.
Jag mår dåligt över att det blir så, men när jag ska försöka få alla att må bra så krockar det.
Det är då någon blir ledsen eller så. När jag försöker göra något bra blir det vara fel.

Det jag minst av allt vill göra är att såra er, jag vill bara ställa upp. Men ibland blir det fel och då kan det bli så här.

Förlåt!

Godnatt